Viktminskning (sedan 16/4 2012):
Midjemått (sedan 22/4 2012):

onsdag 26 januari 2011

Att känna sig tvungen att äta

Av: Phil Corbett.

Jag har en kompis som jag umgås med rätt mycket. Jag gillar verkligen henne, men det finns ett problem. Så fort vi träffas så måste vi äta, tycker hon i alla fall. Det är sjukt jobbigt.

Det är skräpmat, fika, glass, godis, snacks, läsk, you name it! När vi går på stan och går till ett fik så räcker det inte att ta en smörgås, man måste ta en bakelse också. Jag har slutat med det och hon tittar alltid snett på mig. Det är grymt tröttsamt. Jag bryr mig inte om vad eller hur mycket hon äter, men låt mig bestämma vad jag ska äta! Sedan förstår jag inte riktigt hur man kan klaga på att man inte får någon "draghjälp" när man trugar på folk så förbannat.

När vi är i en mataffär så brukar hon ringa sin man och tvinga honom att be henne köpa hem nåt onyttigt, gör han inte det så blir hon sur och tycker att han är velig. Dessutom får inte han ta någonting av det hon köper hem till "sig", men hon äter hur mycket hon vill av "hans" grejer. Hur är det rättvist?! Och hur kan viss mat vara "hennes" när de har delad ekonomi? Jag fattar ingenting.

Man kan tydligen inte heller dricka vatten till maten. Så fort jag är där så fnyser hon när jag säger att jag vill ha vatten, de har ju faktiskt cola. Att säga att man inte är sugen på något betyder oftast att man inte är sugen på just det hon föreslagit, så då kommer det en biljon nya förslag. Get the f-ing picture! Jag vill inte ha!!!

Samtidigt kan jag till viss del förstå varför hon håller på som hon gör. Om andra äter så är det ju liksom "ok" att äta själv, men man måste ju kunna acceptera ett nej. Eller?

Det har gått så långt så att jag börjat dra mig för att umgås med henne. Är det någon annan som har såna här problem? Vad gör man åt det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar