Dags för ett nytt nyårslöfte?

Nu tror ju jag inte riktigt på nyårslöften - de brukar bara hålla några veckor, eller i bästa fall några månader - men det är ändå dags att göra nånting åt vikten. Det går inte att fortsätta så här, jag mår inte bra av det. Varken fysiskt eller psykiskt.

Det är jobbigt att gå runt med en spegelbild som inte alls stämmer överens med ens självbild. Ibland kan jag se en glimt av mig i den där människan som tittar tillbaka, men andra gånger känns det som att det är en helt annan person "på andra sidan". Det finns också tillfällen då jag får något av en aha-upplevelse när jag tittar mig i spegeln. Oftast en negativ sådan. Som när jag såg hur BHn skar in i ryggen och jag insåg vad mycket fett det fanns där bak. Jag hade liksom intalat mig att ryggen var rätt ok och att "problemet" mestadels fanns på framsidan, men ack så jag bedrog mig (förstås!).

Samtidigt kan det vara bra att få en reality check, så att man slutar intala sig att "det inte är så farligt" och faktiskt får ändan ur vagnen och gör nåt åt problemet. Det gäller ju bara att man är på rätt humör så att man tar det som en push framåt, istället för att deppa ihop och tycka synd om sig själv. Jag har i alla fall valt att försöka tänka positivt även om det inte alls är kul. Jag tror att det har att göra med att jag trivs så bra med resten av mitt liv (det händer mycket på ett år!), annars hade jag nog hellre gått och gömt mig någonstans med nåt gott...

Hoppas ni orkar med att läsa trots att jag är grymt bra på att ta pauser i viktminskningsprojektet! Det där med att hålla uppe motivationen under en längre tid har aldrig varit en styrka hos mig... ;o)

Nystart nr. 2

Det börjar bli lite tjatigt med alla dessa omstarter, men det får väl vara så. Jag har inte kommit igång med träningen och viktminskningen som jag började med förra våren. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag det faktiskt. Jag hade lyckats komma igång så pass bra att det hade gått från att vara bara skittrist och jobbigt, till att vara rätt ok och inte så jobbigt. Dessutom mådde jag så mycket bättre, var så mycket gladare.

Nu har jag mått skit i över ett halvår efter att mormor och morfar gick bort. Det känns verkligen som att det är dags att komma på fötter igen. Jag tror verkligen att träning kan hjälpa mig med det och den här bloggen har varit ett jättebra hjälpmedel för att komma igång och hålla motivationen uppe.

För att komma igång klev jag upp på vågen igår. 110,5 kg visade vågen. Det var inte lika mycket som jag hade trott att det skulle vara. Jag hade inte blivit förvånad om jag hade vägt upp emot 120 kg, med tanke på hur lite jag rört mig under hösten och hur mycket jag har ätit. Det har blivit alldeles för mycket kakor och mat på sistone.

Helvetesvår

Vilken helvetisk vår jag har haft. Först lyckades jag åka på en dunderförkylning så att jag kom av mig totalt med allt vad träning och viktminskning heter. Sedan kom jag inte riktigt igång igen. Efter det åkte både mormor och morfar in på sjukhus. Tyvärr kom ingen av dem hem därifrån. Vi begravde dem för en dryg vecka sedan. Allt har känts totalt oviktigt på sistone.

Men jag fick jobbet! Det är ju rätt skönt att nåt har gått min väg. I början kändes det sådär, men nu börjar jag komma in i det och alla är skittrevliga så det känns bra. :o) Ännu bättre känns det när det dimper in lite pengar på kontot. Inte helt fel!

Tack vare all stress, sorg och utebliven träning har vågen gått uppåt, så just nu visar den 111 kg. Dags att göra nåt åt det med andra ord. Jag har precis beställt en tredagars detoxkur. Hade tänkt mig än femdagars, men den var slutsåld. Vi får väl se hur det går, men några dagar utan vanlig mat borde man väl klara av?

Vecka 2.1 börjar idag. Heja mig!