Nu tror ju jag inte riktigt på nyårslöften - de brukar bara hålla några
veckor, eller i bästa fall några månader - men det är ändå dags att göra
nånting åt vikten. Det går inte att fortsätta så här, jag mår inte bra
av det. Varken fysiskt eller psykiskt.
Det är jobbigt att gå runt med en spegelbild som inte alls stämmer
överens med ens självbild. Ibland kan jag se en glimt av mig i den där
människan som tittar tillbaka, men andra gånger känns det som att det är
en helt annan person "på andra sidan". Det finns också tillfällen då
jag får något av en aha-upplevelse när jag tittar mig i spegeln. Oftast
en negativ sådan. Som när jag såg hur BHn skar in i ryggen och jag insåg
vad mycket fett det fanns där bak. Jag hade liksom intalat mig att
ryggen var rätt ok och att "problemet" mestadels fanns på framsidan, men
ack så jag bedrog mig (förstås!).
Samtidigt kan det vara bra att få en reality check, så att man slutar
intala sig att "det inte är så farligt" och faktiskt får ändan ur vagnen
och gör nåt åt problemet. Det gäller ju bara att man är på rätt humör
så att man tar det som en push framåt, istället för att deppa ihop och
tycka synd om sig själv. Jag har i alla fall valt att försöka tänka
positivt även om det inte alls är kul. Jag tror att det har att göra med
att jag trivs så bra med resten av mitt liv (det händer mycket på ett
år!), annars hade jag nog hellre gått och gömt mig någonstans med nåt
gott...
Hoppas ni orkar med att läsa trots att jag är grymt
bra på att ta pauser i viktminskningsprojektet! Det där med att hålla
uppe motivationen under en längre tid har aldrig varit en styrka hos
mig... ;o)
Saknar bloggen
4 år sedan
Kikar in med lite pepp.
SvaraRaderaTack, det uppskattas! :o)
Radera