Belöningar

Jag har funderat lite över det här med belöningar. Att unna sig själv någonting när man har nått ett delmål till exempel. Vad är en bra belöning? Jag har ju bestämt mig för att belöna mig själv för varje 5 kilo jag går ner, kruxet är bara att komma på belöningar.

En annan sak jag funderar på är hur man firar utan att äta eller dricka? Under hela mitt liv har firandet av något varit förknippat med att man äter något gott (något "finare" till middag, tårta, kakor, osv.), så det är jättesvårt att komma på hur jag ska fira något utan att äta. Hur brukar ni fira?

Nu har jag i och för sig ingenting att fira för tillfället och jag har kommit på mina två första belöningar så jag har ju, tack och lov, tid på mig att klura vidare.

Blogga "offentligt"?

Jag har börjat överväga om jag ska blogga offentligt och visa ansiktet. Jag har ju egentligen ingenting att dölja och det brukar vara rätt trevligt att ha ett "ansikte på bloggen" när man läser den. Det gör det mer personligt på något sätt.

Samtidigt känns det rätt tryggt att ingen vet vem jag är. Det gör det mycket lättare att verkligen öppna mig och skriva vad jag tycker och tänker. Ibland kan det nästan bli lite för personligt. Jag står naturligtvis för vad jag skriver, men det är ändå rätt skönt att vara anonym. Jag tror att det har att göra med att jag inte riktigt gillar konflikter och dessutom bryr jag mig alldeles för mycket om vad andra människor tycker.

Frågan är ju vad jag är rädd för egentligen. De som känner mig skulle garanterat räkna ut att det är jag som skriver den här bloggen. De som inte känner mig skulle nog knappast springa fram till mig på stan och kalla mig tjockis bara för att de har läst min blogg. Är det någon som vill göra det så behöver de knappast en blogg som en ursäkt för att göra det. Det kan nog kanske till och med vara så att folk skulle respektera en mer om de fick reda på att man jobbade på att få ner vikten, eller?

Nåja, vi får väl se hur jag gör. Jag får helt enkelt sova på det några nätter.

Sötsugen

Usch, vad godissugen jag är just nu. Skulle bara vilja gå ner och äta upp all choklad vi har i huset. Vilket inte är jättemycket, men ändå!

Dags att koppla in tjurskallen igen. Jag ska inte äta nåt mer idag!!

En idiot på resa

"Var går gränsen mellan mat och insekt?"

Om ni inte har sett "En idiot på resa" redan, så gör det! Det är grymt roligt. Karl Pilkongton besöker världens sju underverk, men egentligen skulle han helst ha velat stanna hemma i England. Han är så jäkla negativ och säger verkligen vad han tycker. Det är rätt uppfriskande med ett reseprogram där allt inte är kanonbra.

De första två avsnitten finns ute på SVT Play:

• Avsnitt ett
• Avsnitt två
  

Reseförberedelser

Jag har precis kommit hem från stan. Jag och syrran har varit och växlat till oss dollar och lite pund. Fördelen med att åka till Jamaica är att trots att de har en egen valuta (jamaicanska dollar, "Jay"), så kan man ändå betala med amerikanska dollar. Det är kanon eftersom det är skitsvårt att få tag i jamaicanska dollar i Sverige. I alla fall häruppe i Sundsvall.

Jag hade tänkt cykla i morse, men mitt alarm ringde aldrig. Jag hade suttit mobilen på laddning, men lyckades tappa ner den på av- och på-knappen på elkontakten så det blev inget laddat. Inte heller cyklat, eftersom klockan blivit alldeles för mycket och syrran ville komma iväg in till stan.

Det får bli cykling imorgon istället. Jag hinner inte idag, måste plugga och kolla på en gammal inspelad lektion.

Halvautomatisk växellåda

Vad tusan är en halvautomatisk växellåda, tänker ni. Jo, det ska jag berätta!

Det är när man har skitont i höger axel och inte kan växla själv och därför tar med sig sin dotter (som inte har körkort) och låter henne växla åt sig när man åker till vårdcentralen. Funkar skitbra. Det vet jag av erfarenhet. Jag och mamma provade nämligen det idag... Vi lever fortfarande och ingen märkte nog någonting. Haha!

Att känna sig tvungen att äta

Av: Phil Corbett.

Jag har en kompis som jag umgås med rätt mycket. Jag gillar verkligen henne, men det finns ett problem. Så fort vi träffas så måste vi äta, tycker hon i alla fall. Det är sjukt jobbigt.

Det är skräpmat, fika, glass, godis, snacks, läsk, you name it! När vi går på stan och går till ett fik så räcker det inte att ta en smörgås, man måste ta en bakelse också. Jag har slutat med det och hon tittar alltid snett på mig. Det är grymt tröttsamt. Jag bryr mig inte om vad eller hur mycket hon äter, men låt mig bestämma vad jag ska äta! Sedan förstår jag inte riktigt hur man kan klaga på att man inte får någon "draghjälp" när man trugar på folk så förbannat.

När vi är i en mataffär så brukar hon ringa sin man och tvinga honom att be henne köpa hem nåt onyttigt, gör han inte det så blir hon sur och tycker att han är velig. Dessutom får inte han ta någonting av det hon köper hem till "sig", men hon äter hur mycket hon vill av "hans" grejer. Hur är det rättvist?! Och hur kan viss mat vara "hennes" när de har delad ekonomi? Jag fattar ingenting.

Man kan tydligen inte heller dricka vatten till maten. Så fort jag är där så fnyser hon när jag säger att jag vill ha vatten, de har ju faktiskt cola. Att säga att man inte är sugen på något betyder oftast att man inte är sugen på just det hon föreslagit, så då kommer det en biljon nya förslag. Get the f-ing picture! Jag vill inte ha!!!

Samtidigt kan jag till viss del förstå varför hon håller på som hon gör. Om andra äter så är det ju liksom "ok" att äta själv, men man måste ju kunna acceptera ett nej. Eller?

Det har gått så långt så att jag börjat dra mig för att umgås med henne. Är det någon annan som har såna här problem? Vad gör man åt det?

Pesto

Bild: Google.

Jag älskar pesto! Det är så jävla gott! Jag åt det till lunch idag tillsammans med fullkornspasta och lite knaperstekt bacon, så sjukt gott! Har planer på att göra samma sak till lunch imorgon.

Har haft ytterligare en bra dag och det känns så skönt. Tror att det beror på flera anledningar, men främst är det nog för att vi (jag och mina föräldrar) bestämt oss för att göra lite ändringar i vår kosthållning. Det blir mer grönsaker och mindre sötsaker. Det är så himla skönt att inte vara ensam om att vilja ändra på saker. Dessutom är det ju så mycket enklare att hålla i det.

Idag har jag varit hemma och pysslat på lite. Sov rätt länge men det behövdes, det blev lite lite sömn i slutet av förra veckan. Jag behövde helt enkelt ta igen lite. Har också hunnit göra vitkålssallad (pizzasallad) och varit på lektion över Internet.

Idag har jag faktiskt inte småätit nånting. Jag har hållit mig till den "vanliga" maten. Det har varit lite svårt ibland, men det har gått. Jag är ju egentligen rätt tjurskallig, så det gäller ju bara att använda det på rätt sätt. ;o)

Nu ska jag ta och lägga mig. Jag måste försöka vara vaken på rätt del av dygnet. Det är så ruskigt lätt att vrida på det, men man får ju så mycket mer gjort om man kliver upp på morgonen. :o)

Vi hörs!

Vecka 3

Yummy!
Bild: Google.

Förra veckan gick jag inte ner nånting. I alla fall inte enligt min analoga våg.

Det kan eventuellt ha något att göra med att pappa hittade en daimtårta i frysen som han tinade i lördags. Jag skulle kunna äta ihjäl mig på daimtårta. Det är så fruktansvärt gott! Nu åt jag ju inte alls så mycket som jag kanske skulle ha gjort för någon vecka sedan, men mer än vad jag borde ha gjort. Daimtårta är verkligen mitt "guilty pleasure", som amerikanerna skulle säga.

Idag har jag varit och klippt mig, kan ju inte åka på semester utan vara fin i håret. ;o) Hade inte klippt mig sedan i augusti (!) så det var verkligen på tiden. Passade på att luncha med bästa kompisen, gå förbi banken för att byta ut min bankdosa och köpa betakaroten (bra mot soleksem, hjälper dessutom till så att man får mer färg). Idag har varit en ny såndär dag när allting bara flyter på. Jag har varit på så grymt bra humör sedan i torsdags. Livet känns helt underbart just nu. :o)

Nu ska jag kila vidare.
Hörs!

Bra dag

Gud, vilken underbar dag jag har haft idag. Började med att kliva upp tidigt och äta frukost, sedan ringde jag upp vårdcentralen för att få tag i vaccin innan resan. Efter jag blivit uppringd hoppade jag upp på träningscykeln. Jag hann bara med 20 minuter, men det är ju bättre än ingenting. Sedan duschade jag och gjorde mig i ordning för att sedan ta bussen in till stan och jobba i några timmar.

Det känns som att allt bara har klaffat idag. Jag verkligen älskar såna här dagar! :o) Humöret är verkligen på topp.

Det känns rätt bra att ha lite flyt efter gårdagen. Då lyckades jag försova mig och därefter missa två (!) bussar, så jag kom inte till jobbet förrän 11. Inte alls bra, men så är det att bo i bushen där det knappt går några bussar.

Imorgon ska jag jobba igen, förmiddag den här gången så jag slutar kl 13.

Vi hörs!

What the..?

Tro det eller ej, men jag gick faktiskt ner ett kilo förra veckan. Tycker att jag har fuskat mest hela tiden, men jag måste ju ha gjort nåt rätt ändå... :o) Det är bara att bita i och fortsätta att förbättra mig, så ska det här nog gå vägen.

Dinner and a movie

Bild: Google.

Igår var vi ju på bio. Filmen var helt ok, inte världsbäst kanske men helt klart sevärd. Var riktigt häftigt med 3D, även om den animerade reklamen innan filmen var häftigare än själva filmen.

Jag är riktigt stolt över mig själv. Det blev ingen läsk till filmen igår, det blev en Ramlösa. Efteråt var vi på Donken och käkade och jag valde sallad och en ny Ramlösa istället för strips och läsk. Jag är riktigt nöjd med mig själv. Det kändes lite konstigt att beställa det. Jag hade fått för mig att kassörskan skulle titta nedlåtande på mig, men jag tycker snarare att hon smålog lite uppmuntrande, vilket ju kändes riktigt bra. :o) Mer sånt i framtiden!

Dålig dag

Idag har jag haft en riktigt dålig dag. Jag har, som sagt, varit på skitdåligt humör och det har gjort det grymt svårt att låta bli att småäta.

Hittills i veckan har jag bara cyklat 20 min, förutom det har det inte blivit nån träning alls. Så det är ju rätt enkelt att sammanfatta veckan som rätt misslyckad. Tror dock att jag har lyckats dra ner på det totala intaget mat/onyttigheter, så förhoppningsvis har jag tagit ett litet mikrosteg i rätt riktning.

Nu är det verkligen dags att sova. Imorgon ska jag på bio med några kompisar. Vi ska se nya Narnia-filmen i 3D. Det blir första gången för mig (med 3D-bio, alltså). Spännande! :o) Finns det nåt "nyttigt" biosnask, förresten? Det känns konstigt att inte äta nåt när man går på bio, men jag kan ju alltid köpa med mig en Loka och en mandarin...

Ugh...

Fan, vad jag hatar att må så här! Jag är skitförbannad, deppig och grinig till tusen. Jag har ingen aning om varför. Det bara kryper i kroppen på mig. Jag vill bara gå och lägga mig och dra nåt gammalt över mig, men det är alldeles för tidigt för det. Blä.

Beach 2011

Jamaica. Foto: Jag.

Om en månad är jag i Jamaica. Jag och syrran ärvde pengar efter mormor och morfar, och vi bestämde oss för att spendera en del av dem på en resa tillbaka till Jamaica. Vi var dit för två år sedan och stortrivdes, så nu blir det en ny trip dit. :o)

Eftersom man inte kan se ut hursomhelst på stranden så var jag och inhandlade en ny baddräkt idag. Det blev även en strandklänning (svindyr(!!), men jag hade ångrat mig om jag inte köpt den) och en tunika. Min gamla baddräkt köpte mamma till mig när jag gick i åttan, så det var liksom dags för en ny. Vantrivs nåt så fruktansvärt i den gamla, så jag vägrar åka på solsemester med bara den i bagaget en gång till. Den får följa med som backup-baddräkt, men slipper jag ta fram den så får den gärna stanna i väskan till vi kommit hem igen.

Började i alla fall dagen med att cykla i 20 minuter. :o) Hade tänkt cykla i 30 min, men jag trodde jag skulle svimma så det var bara till att hoppa av cykeln. Jag har yrsel som kommer och går, vet inte riktigt varför men sist jag hade det (i gymnasiet) gick det över efter några månader. Det är bara att hoppas att det gör det nu också, för det är inte alls kul att bli yr rätt som det är.

Före-bild

Jag, vecka 1.

Ja, det är så här jag ser ut. Nu i alla fall. Så här ser 110,5 kg ut när de är fördelade på 174 cm. Ibland känns det som att folk inte riktigt har koll på hur en människa som väger 100 kg, 80 kg, osv faktiskt ser ut. Jag har flera gånger varit med om att folk hintar att de tror att jag är mycket lättare än vad jag faktiskt är. Det är rätt farligt. När man är överviktigt (i alla fall i mitt fall) så är det rätt lätt att tänka att det inte är så farligt, "så tjock är jag ju inte". Eller?

Väger man så mycket som jag gör, då är man tjock och det är dags att göra nåt åt det. Det funkar liksom inte i längden, förr eller senare kommer "följdsjukdomarna". Det vill inte jag. Mina knän gör redan lite ont, inte jättemycket men tillräckligt för att det ska bli ett problem om jag inte gör nåt åt det.

Jag tänkte att jag ska ta bilder antingen var 4e vecka eller vart 5e kilo. Vilket av det skulle ni välja?

Nystart nr. 2

Det börjar bli lite tjatigt med alla dessa omstarter, men det får väl vara så. Jag har inte kommit igång med träningen och viktminskningen som jag började med förra våren. Ska jag vara helt ärlig så saknar jag det faktiskt. Jag hade lyckats komma igång så pass bra att det hade gått från att vara bara skittrist och jobbigt, till att vara rätt ok och inte så jobbigt. Dessutom mådde jag så mycket bättre, var så mycket gladare.

Nu har jag mått skit i över ett halvår efter att mormor och morfar gick bort. Det känns verkligen som att det är dags att komma på fötter igen. Jag tror verkligen att träning kan hjälpa mig med det och den här bloggen har varit ett jättebra hjälpmedel för att komma igång och hålla motivationen uppe.

För att komma igång klev jag upp på vågen igår. 110,5 kg visade vågen. Det var inte lika mycket som jag hade trott att det skulle vara. Jag hade inte blivit förvånad om jag hade vägt upp emot 120 kg, med tanke på hur lite jag rört mig under hösten och hur mycket jag har ätit. Det har blivit alldeles för mycket kakor och mat på sistone.